12 år – Pluggis, barnslig och skvallerbytta

Jag kände nog ofta under min uppväxt att jag var lite annorlunda jämfört med de flesta och i mellanstadiet kändes det extra mycket. Att jag lyckades bra i skolan och brydde mig om de vuxnas regler samtidigt som jag vägrade sluta leka och vara barnslig... Det var inte okej i min klass och varje dag var en kamp för det jag tyckte var rätt. Oavsett om det var något så fånigt som att äta godis på skoltid. :P Jag var en minifröken och det var nog inte så konstigt att de andra irriterade sig på mig. Men jag var glad att jag hade min dagbok när ingen annan förstod. I den skrev jag till min kommande dotter som jag kallade för Nannie.

[…] Är det så med dina lillebröder också. Att du hatar dem ibland men älskar dem ibland? […] Blir du också kallad ”pluggis” i skolan? Har du problem med att din bästis hela tiden frågar om du verkligen vill vara bästis med den? ”Du som är så snäll och rolig och ett helt år större!” Har du också någon i din klass som är som [förnamn, efternamn]? Som hela tiden slår dig, förstör dina saker och kallar dig för fula ord? Det är så synd att jag inte får veta ditt svar förrän om... 25 år! Jag säger alla, alla hemligheter till dig. Till dig, mamma och Linda. Fast mest till dig. Ni tre är mina alldra bästa kompisar.

?/1 2001

Ååh! Mamma och pappa är så jobbiga. Särskilt pappa. Han behandlar mig som en ”bäbiss”! Så fort han ser mig håller han fast mig och pussar mig i flera minuter. Om jag blir arg på mamma för att hon retas säger han något med pluttigullröst t.ex. - Nämen ojdå, var inte så dum mot lilla Hanna. Jag är faktiskt snart tonåring! Fast helst skulle jag vilja fortsätta att vara barn och vara barnslig.[...] Jag hade tofsar idag och hjälpte pappa att baka till sitt jobb nu ikväll. Jag slickade skålen och fick chokladsmet i hela ansiktet. Då såg jag värkligen barnslig ut! Tänk... tofsar och kladdig! Hihi.

Jag kan berätta allt för dig. För du finns ju inte... än iallafall. Men när du finns är det här inte så hemligt längre. PUSS OCH KRAM

[Ny dagbok nu. På framsidan har jag skrivit "Till Nannie från Hanna"]

Halloj min lilla roliga söta pussgurka! Jonte har fått ett såntdär yrselanfall igen. Han må jättedåligt och bara kräks och kräks. Nu är han och mamma på akuten. De är så dummmmmmmmaa!!!! Inte mamma och jonte alltså utan några i min klassss! Idag på vägen hem från spanskan. Jag råkade gå bakom Janice och Moa då de plötsligt svängde in i en affär. Efter det när jag... vänta lite, jag glömde berätta att det är strängt förbjudet att köpa godis på skoltid. Var var jag nu... just det. Jag gömde mig bakom en husknut för att hoppa fram och skoja med Laura. Linda och Kristin som jag vart bra kompis med igår cyklade förbi utan hjälm (strängt förbjudet) och […] trodde då alltså att jag spionerade på de! - Jaså, du är Carinas utsände, sa Kicki. [Carina=fröken i klassen] Jag blev så sur att jag sprang efter de och ropade: - Vad menar du med det? - Det verkar så! skrek Linda tillbaka. - Du tror väl inte att vi är hur tröga som helst! skrek Kicki. När jag kom fram till skolan stod Robert och skalade pappret av en nyköpt kola. Alla stirrade på mig. - Alltså, alltså, stammade Robban, detta är inte min, altså. Och så försvann han.[...] Alltså... Alla är så konstiga Jag. Förstårinte vad det är med dem. Senare på rasten var det Jonte. Han frågade om jag var rastvakt. Rastvaktar är fröknar som turas om att vara ute på rasten och vakta. Jag svarade så störigt och tufft jag kunde att... Äh jag kommer inte ihåg vad jag sa. Jaja. Nog om det. Nu måste jag till Spanskan får prata mer sen. Har massor att berätta. Hejdå H@nn@!