12 år – Längtan, svek och tårar

Det blev inget fint slut på sagan om min första kärlek. Vi gled ifrån varandra, något litet bråk urartade och Vivvi slutade efter ett tag i min klass. Som vanligt var det min ”dotter” Nanny (hon som skulle få min dagbok i framtiden) som fick trösta mig när jag var ledsen över något. Och mina känslor av längtan efter någon, en tjej som jag som jag kunde dela mitt liv med, blev en längtan efter just denna Nanny.

[...] Jag måste ju vänta så länge tills jag får träffa dig. Du har ju mig där du är just nu... snyft. Det är orättvist! Jag har ju min mamma men jag älskar dig.
Om jag skulle träffa dig skulle jag först fråga:
1. Om jag är en bra mamma.
2. Vad din pappa heter. (Min man alltså.)
3. Vad du heter.
4. Vad jag jobbar med.
Och massor av annat.
Vi ses. (just nu för dig och i framtiden för mig) /Hanna

[…] Det känns precis som om jag känner dig. Som om du och jag är vänner. Som om du känner mig. Fast det gör du ju... Men det känns som om jag samtidigt som jag skriver hör din tysta röst läsa upp det och ser framför mig dig och mig tillsammans. […] Jag kan känna din hand i min, se dina ögon framför mig. Men jag hör dina tankar: - Det är ju omöjligt att se in i framtiden. ”Löjliga fantasier”! Men jag förstår ju att det är så det är. Jag bara fantiserar för att jag längtar så starkt. Jag längtar tills jag får möta dig.[...]

Vivvi är knäpp. Vivvi är dum hon är elak, en svikare en mobbare jag hatar henne
nej! Hatar är ett fult ord. Säg inte det Hanna! Hoppsan, Förlåt men jag är ju så arg!! Jag hinner inte ens skriva på raderna jag är så sur på Vivvi!Vi har hjälpt henne. gjort allt! Och nu när hon äntligen har fattat att vi inte är populära då tänker hon ”De kan man inte vara med för jag vill ju vara populääär så att Danieel [efternamn] gillar mej...! Och då bryr jag mig inte om de där töntarna”! Men snart förstår hon nog att ingen förutom vi vill vara med henne och då ångrar hon sig. Men då får hon skylla sig själv hon får vara ensam. Man blir inte vän med några och sen bara ångrar sig och skiiter i dem, och mobbar dem! Förlåt nu skrev jag skiter igen. Du förstår jag säger det aldrig men ibland när jag är arg skriver jag det. Så gör man inte! /En arg snart 13-åring


Jag hatar henne [klotter] Jag är arg [klotter]
Hon kallade mig och Jenny töntar! Det kan hon vara själv!
Grr [klotter] Ååh [klotter] ånej! Nu förstör jag min dagbok.
Men man måste ju få visa sina känslor! [klotter]
Just nu ringe mamma till Vivvi (den tönten) och pratar allvar.
Hur kunde jag nånsin skriva:
Vienvilay sjunger otroligt vackert eller:
hon är fantastisk
Grr

[…] Jaja det viktigaste är att jag bara är barn i 2 dagar till! Fattar du!? Två dagar! Snyyft![...] Jag vill verkligen inte bli tonåring jag vill fortästta vara barn. När jag skriver det här rinner tårar ner för mina kinder. Jag vill inte sluta vara barnsligt dum och bli vuxet förståndig. Jag vill inte sluta ångelsta... Jag vill inte! Jag kommer aldrig att få barndomen tillbaka. Ååh vad jag kommer sakna den. Jag kommer alltid att behålla barnet i mitt hjärta.